tredje september tvåtusennio

Vissa dagar mår man skit, andra dagar flyter allt på riktigt bra.
Ska vi kalla det här en medeldag?

Har haft väldigt många dåliga dagarna nu precis det senaste. Jag tror nästan det är bra att jag har dom också. Då blir det lättare att överträffa de dåliga dagarna så att andra kan bli bättre. Det krävs inte så mycket då.

Det finns två saker man kan göra när de dåliga dagarna kommer.

• Gräva ner sig och bara skita i allt, lyssna på lugn 'sorgsen' musik som lätt får tårarna att rinna mer än vad dom redan gör, ignorera alla omkring sig bara för att det faktiskt inte går så bra att kommunicera med dem.

• Ta på sig ett fake-smile och låtsas så bra du kan att allting är bra.

Nu ska ingen tro att dessa fake-smile alltid fungerar. Vissa dagar går det inte ens att få fram något som liknar ett leende. Det är de dagarna som man helst bara lägger mig ner någonstans och tittar på himlen. Helt tyst och inget prat. De är då man önskar att någon låg bredvid utan att säga ett ord. Höll ens hand och bara fanns till.


men detta är inget man vill be om, och heller inte räknar med. man vill inte utsätta någon för det här. Det är lika bra att bara hålla inne all smärta. All jävla smärta. Fysisk som psykisk. För vem i mitt läge kan säga att den mår bra psykiskt?

Att säga en sak, och att säga en sak och mena det är två helt olika saker.